Har bara sovit , slappat och ätit b&j hela dagen .
Jag måste bara få säga en sak , ridläger är nog ett av det bästa som finns i hela världen . Saknar Lockenkil så jag håller på att dö . Jag tänker faktiskt nästan varje dag hur underbart Lockenkil var . 25+ och strålande sol varje dag . Fabian , min fina Fabian . Han är en av dom snällaste hästarna jag någonsin träffat  . Jag minns första ridpasset , han var så himla bra . Efter vi hade ridit klart så sa Annie bah ; Du gillar han va ? det syns . Fatta vad glad man var och när vi satt ute vid bänkarna och smörjde utrustningen och bara pratade och myste . Och första ridpasset på Fabian och sista , snacka om skillnad . I hoppningen , jag litade på honom som jag aldrig har gjort förut . För jag visste att han inte skulle göra något dumt . Jag minns hur tjurig han var och ville aldrig bli fångad . Men inte brydde jag mig om det jag älskade han lika mycket . Och alla vännerna man fick , när vi sa att Ella och hons lillsyrra skulle bråka på norska , när Annie och jag kom på ett eget sätt och duscha , när vi gick och kollade på fölen och hur många gånger klagade inte alla på Evelinas och min dialekt hahah (; , eller dikten vi skrev jag , Evelina , Ebba och Tessan , och gissa vilka som vann (a) Sista dagen när vi skulle lämna allt , jag har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv förutom när Abbe for . Att säga hejdå till vännerna och speciellt Fabian och veta att man kanske aldrig skulle träffa dom igen .
Hejdå...

Fabian och jag sista dagen <3